Gatans Lag i Paris. Del 2

Ja, nu är vi ju redan hemma i Sverige igen. Jag trodde att det skulle bli fler uppdateringar på plats men det skulle visa sig att vi hade så mycket att göra och dagarna blev så långa att jag helt enkelt prioriterade bort att sätta mej sent på kvällen och uppdatera sidan. Att försöka få den extra timmen i sömn kändes mycket sundare. Och behövligare. En vanlig dag såg ungefär ut på följande vis. Väckning kl. 7-8, göra sig i ordning för att åka iväg till spelplanerna, köpa redbull och en macka på vägen, förbereda inför första matchen, spela matchen, käka lunch, förbereda inför andra matchen och sedan spela den, åka tillbaka till skolan där vi bodde och duscha och eventuellt vila en halvtimme, käka middag och sedan gå ut på stan och se någon sevärdhet eller bara ta en svindyr (ca 50 sek) kaffe nånstans. Efter det var klockan närmare 23.00 på kvällen och då hade jag alltså valet att antingen uppdatera denna sida eller kasta mej i säng. Därför blev det inte så mycket uppdateringar.

Men här kommer en i efterhand.

Vi vann aldrig de där matcherna mot Österrike och Cambodja. En minut in i Österrikematchen vrickade Mass foten och fick ledas in i sjukstugan och sedan köras till sjukhus. Och precis innan halvtid gick Thomas knä sönder och fick bäras in i sjukstugan och åka ambulans till sjukan. Därför förlorade vi den matchen. Mot Cambodja var vi alltså två spelare kort och och det blev en aning för tufft för spelarna. Vi förlorade med 3-2. Angående skadorna så var det färdigspelat för Thomas del. Mass skulle visa sig vara tuffare än självaste Stefan Schwarz och spelade igenom hela veckan med en hårt tejpad och vrickad fot.

Förlusterna fortsatte att trilla in. Men utflykter upp till Eiffeltornet, Louvren, åka lite kanalbåt och att överhuvudtaget vara i Paris och spela fotboll höll humöret uppe. Och till slut kom även en vinst. 6-3 mot Canada. YES! Även om vi inte deppade ihop helt över förlusterna så var det rejält mycket roligare att vinna än att förlora. Det kulle bli en vinst till innan VM var slut. Den kom i kvartsfinalen i sista gruppen mot Cambodja, det var en skön revansch och med den vinsten var vi försäkrade om att vi inte kunde komma sist i VM. Vi förlorade semifinalen mot Rumänien och det blev till slut en 44:e plats för Sverige.

Egentligen är inte resultaten i matcherna sådär oerhört viktiga. Visst är det kul att vinna och det är trots allt en tävling. Men för mej som coach är det mycket roligare att se folk som inte ens visste att de gillade att spela fotboll, komma på träningarna, ge järnet och ta sej hela vägen till Homeless World Cup och skaffar sig erfarenheter och minnen som de har med sig resten av livet. Och efteråt kan säga att de tycker att det är roligt att spela fotboll. Det är en vinst som är ovärderlig.